Så är de lata dagarna vid stranden över för den här säsongen. Sensommaren lyser med sin frånvaro och kvar står bara ett par kvarglömda strandstolar som väntar förhoppningsfullt på nya besökare som ska komma och nöta sina badklädesbakdelar mot det vindpinade träet.
Så många barn med nakna fötter
som sprungit genom vattenbrynet plaskande
med sand mellan tårna och en Puckstång i handen
medan föräldrarna legat en bit upp och bättrat
på sin flagnande solariesolbränna.
Nu har värmen lagt sig och vattnet drar sig
tillbaka inför nästa säsong
Med väldig kraft kastar sig vågorna gång efter
annan mot stranden för att till sist åter rulla
tillbaka ut i havet. Människans krafter är
omätbara jämfört med naturens.
Vart tog barnet vägen som förut lekte så ystert i
sanden med sin hink och sin spade.
Hinken är sedan länge bortspolad av havets
vågor och kvar ligger endast en kvarglömd blå spade.
Kanske väntar den på att ägaren ska hitta den igen och
fortsätta sin ystra lek eller kanske har den givit upp
och insett att leken är förbi.
