torsdag 26 november 2009

Lite uppdatering

Så har då hösten kommit på allvar och vintern gör snart sitt antågande.
För er som undrar så har de två tidigare så ståndaktiga strandstolarna decimerats och är nu bara en.
Tyvärr har jag ej hunnit med att uppdatera bilderna i den takt som jag hade för intetion att göra men misströsta inte det kommer mera...

För er som är intresserade så är det idag "släppefest" för nya boken hos boklarssons.
Kolla in på www.boklarssons.se

=O)

onsdag 11 november 2009

En paj kan förgylla i höstmörkret


Tänkte att det kunde behövas lite gott i höstmörkret...

Äpple och blåbärspaj med pecannötsmulor

12 bitar

Smulpajdeg
2 ½ del vetemjöl
2 dl pecannötter grovt hackade
½ dl farinsocker
½ dl socker
100 gram smör kallt, skuret i tärningar

Värm ungen till 200 grader. Blanda hastigt ihop alla ingredienser till smulpajdegen i en bunke till en grynig massa. Strö hälften av blandningen i en pajform med hel botten ca 28 cm i diameter., och platta till något. Grädda 6-7 minuter. Ta ut formen och sänk värmen till 175 grader.

FYLLNING
4 äpplen
2 dl blåbär
2 msk socker
1 tsk vaniljsocker
½ msk potaismjöl
2 msk lönnsirap eller ljus sirap att ringla över

Skala och kärna ur äpplena, skär dem i klyftor och lägg i pajformen i ett cirkelmönster. Lägg blåbären i en skål och strö över socker, vaniljsocker och potatismjöl. Vänd runt blåbären och strö ut dem över äpplena. Strö ut resten av smulpajdegen och grädda i cirka 25 minuter.
Ta ut pajen.
Ringla över lönnsirap eller ljus sirap och servera med vaniljvisp, lättvispad grädde eller blåbärsparfait.

tisdag 10 november 2009

Nu är hösten kommen, nu är hösten här...

Ensam ligger bryggan kvar med sina ben stående i vattnet.
Inga nakna fötter hörs längre springande längs den
brädbeklädda catwalken ut i vattnet.
Men den väntar trogetkvar tills nästa säsong.

Naturens egen idé om ett skumbad kanske.
Mmmm... Inbjudande...



Än lever de sista spåren av sommaren kvar.
Naturen är på väg att skifta färg på sin skrud
och klä sig i höstens gråa accessoarer..

Ensam utan sin forna partner står strandstolen
kvar bland sten och tång.
Kanske saknar den de förut så solvarma bakdelarna
som brukade värma dess sittbräde eller kanske
njuter den av sin ensamhet i höstrusket.